Det är svårt att vara utan dig
som ett hål, det gör så sjukt i mig
När man väl har vant sig

Jag ville sluta ringa dig först
inte söka hos dig när jag sökte tröst
Men när det sitter som sten i bergen
Du är mitt ljus såsom alla färger

Tillslut var det inte regnbågen jag såg
alla ursäkter jag gick på
Tack för alla minnen nu och då
men jag har mitt eget liv, förlåt