Såg denna på fb:




Kom och tänka på att jag verkligen då, förra året i september trodde att nu skulle allt lösa sig. Nu är det exakt 2 veckor kvar till operationen (!!!!) den blev framflyttad pga av att min ortoped ville ha en annan ortoped med sig men snart är det dags ändå!
för ett år sen så blev det bara värre & värre, från att ha överdoserat voltaren gick jag till överdosering av panacod, en lång tid både och. innan jag nu i våras fick byta till disperin som har gjort underverk. ☮

jag förlorade mig själv för allt det här har tärt så mkt på psyket, när jag var som mest nere i min knapra-piller-period så hade jag inte energi till nåt. tappade all matlust, gick ner 7 kg & mådde illa konstant, jag tappade tron på mig själv när jag började undra varför just detta skulle hända mig, ett tag trodde jag att jag var född till en hemsk elak människa som aldrig skulle få vara lycklig.

från att ha varit livlig med saker pågång hela tiden så föll allting bara. jag märkte att jag inte orkade hänga med i andras tempo längre, mådde dåligt pga av blandningen mellan alkohol & medicin så tillslut slutade det med att jag drog mig undan för att jag helt enkelt inte hade nånting mer gemensamt med folk. jag var för inne i min smärta för att orka kämpa med något annat.
skolan sket sig ordentligt, min bästa vän försvann & vänner runtomkring, jag kan inte längre gå i högklackat eller ha vissa typer av skor, jag kan inte springa, jogga eller stå upp många timmar, jag får ont i skolan flera gånger om dan och jag blir trött så otroligt fort, jag kan inte sova hur jag vill - bara på mage eller rygg för annars får jag ont.

Jag har. Sen Januari 2010. Vaknat varenda jävla natt minst 1 - oftast 2 - gånger pga av att jag har så ont så jag knappt kan gå.

allting skulle ju vara underbart om medicinen skulle verka direkt, men oftast tar det ca 1 timme innan jag kan somna igen.
skillnaden när du vaknar på natten av att du är kissnödig eller bara hört nåt ljud är stor. vaknar du av smärta, och det fortsätter så en lång tid så bryter det ner ditt psyke ordentligt, det stör sömnen och man får aldrig den där djupsömnen som alla människor behöver. när foten har läkt efter operationen har det gått nästan 2 år sen allt började.


så fyfan, om jag tycker att jag har varit lite förbannat duktig och fortfarande inte gett upp, och fyfan vad jag förtjänar min operation den 22 September. Sen people, kommer sakta delar av mitt gamla jag att komma tillbaka :') ♥