trots att tusen tecken talar sitt tydliga språk
tusen tecken tydligt vill skilja oss åt
inte kan ödet vara så hårt

du plockade stenar på en strand
den vackraste stenen la du i min hand
du sa vad jag ger dig ska du behålla
jag sa ja och vad jag lovar ska jag hålla

allt var enkelt inget tycktes svårt
då ska väl ödet inte vara så hårt

De var du och de var jag
För vi visste inte då, att en sten i hjärta kan ingenting rå på
Och om vi gjorde de med vilja så var de utan att förstå

Och du vet att du svek, du svek då jag var svag
Men att jag svek mig själv, de gör ondast än idag
Och att du vände dig bort från mej
De var mer än jag kunde ta
Men att jag vände mig bort ifrån själv, de gör ondast än idag