Idag kan inget skada mig. Vad fan hade hon på sig.. - förlåt, kunde inte låta bli. Ja, jag är en människa precis som alla andra och jag erkänner att jag inte är världens ängel hela tiden, det finns människor jag vill illa och problem som jag vägrar ta itu med men mycket som jag jobbar med och blir bättre på. Förut trodde jag att det fanns den "perfekta människan". Som alltid var glad, ställde upp för nära & kära, fick kärlek tillbaka, bodde bra, nära familjemedlemmar, bra i skolan och på jobbet. någon som tog itu med problemen med skratt och eftertanke och inte tog allting så hårt. Kanske ser jag den "perfekta människan" på det sättet eftersom jag själv eftersträvar det livet.

Men ingen är ju perfekt, jag har inte förstått den meningen tills nu trots att jag hört den 1000tals gånger. Jag förstår inte hur jag kunnat höja personer i min närhet till den gränsen och sett andra som mycket mer värda än mig pga hur dom lever. men tammefan, jag är också värd ett bra liv. har under hela mitt liv fått höra att jag är en outsider som inte passar in vad jag än gör och innerst inne har jag alltid strävat efter att få passa in, vara som "alla andra".

Så ja, jag är arg på mycket och många, bitter och besviken över alla tornados jag gått emot men jag står kvar. jag har hälsan kvar trots foten, astman, eksemen, öronproblemen osv, jag kan gå/höra/prata bra, jag har faktiskt en lägenhet med två fina kattor, ett jobb jag trivs med, dom få nära vänner jag har betyder allt, min morfar och min syster som jag lever för.

Jag har alltid funderat på om det är nåt fel på mig, när jag försöker & försöker men inget går vägen, känt mig som ett pussel som gått åt fel håll och bara tappat bit efter bit. Alltid funderat på vad jag gör fel, säger fel och hur jag agerar och jag har alltid tänkt för mycket. Kanske det är dags efter 10 år att sluta tänka nu?



My, jag saknar dig, det här värmde otroligt ♥