UNDER YTAN
2011-07-10 | 23:47:19
Det är svårt att sen man var 14 år ständigt fått höra viskningar, okända människor som pekat, fula smeknamn som" cruella de vil, emoslampa, skär-celie, emocelie " och andra gliringar. För att jag ville vara annorlunda och inte se ut eller vara som nån i mängden.
När jag var liten viskade folk om mina utslag, att jag luktade äckligt ( pga av olja och salvor ). Och många har inte varit rädda för att säga rakt ut vad dem tycker, bra i vissa fall men inte att höra för ett barn.
En person jag körde för ett par veckor sen sa i fyllan till mig " celie, kommer du ihåg när du blev mobbad på dagis ?! ".
Några av killarna tvingade mig att göra förnedrande saker och som 5 åring är det klart du går med på det för allt du vill vara är en i gänget. Jag hade flyttat från sthlm & ville mest bli accepterad. Jag hade inte så många andra vänner där heller. Är mest sånt jag vill glömma.
Därför har jag under hela mitt liv ofta hållit mig till en eller några " närmare " vänner. Det är enklare, man slipper bli sviken och man slipper skitsnacket.
Men varje gång nån viskar, tittar på mig konstigt eller pekar så drar jag mig in i mitt skal. Jag hatar det, och håller fortfarande på med att försöka hitta självförtroendet tillbaka. Förut om nån glodde i tex tunnelbanan, på bussen eller i skolan så stirrade jag tillbaka tills personen tittade bort. Jag kunde räcka ut tungan, peka fuck you, visa röven eller nåt annat barnsligt tillbaka men sånt kan jag inte göra längre för då skulle snacket bredas på ännu mer. Så det bästa är att ignorera. Men nog får det vara svårt ibland för det. Klart man kommer ihåg fast man inte vill minnas
När jag var liten viskade folk om mina utslag, att jag luktade äckligt ( pga av olja och salvor ). Och många har inte varit rädda för att säga rakt ut vad dem tycker, bra i vissa fall men inte att höra för ett barn.
En person jag körde för ett par veckor sen sa i fyllan till mig " celie, kommer du ihåg när du blev mobbad på dagis ?! ".
Några av killarna tvingade mig att göra förnedrande saker och som 5 åring är det klart du går med på det för allt du vill vara är en i gänget. Jag hade flyttat från sthlm & ville mest bli accepterad. Jag hade inte så många andra vänner där heller. Är mest sånt jag vill glömma.
Därför har jag under hela mitt liv ofta hållit mig till en eller några " närmare " vänner. Det är enklare, man slipper bli sviken och man slipper skitsnacket.
Men varje gång nån viskar, tittar på mig konstigt eller pekar så drar jag mig in i mitt skal. Jag hatar det, och håller fortfarande på med att försöka hitta självförtroendet tillbaka. Förut om nån glodde i tex tunnelbanan, på bussen eller i skolan så stirrade jag tillbaka tills personen tittade bort. Jag kunde räcka ut tungan, peka fuck you, visa röven eller nåt annat barnsligt tillbaka men sånt kan jag inte göra längre för då skulle snacket bredas på ännu mer. Så det bästa är att ignorera. Men nog får det vara svårt ibland för det. Klart man kommer ihåg fast man inte vill minnas
Kommentarer
Trackback
