Jag har lärt mig att gå genom livet utan rädslor, ändå har jag haft mina obehag som jag haft svårt att hantera och komma över.
Sprutor är något jag aldrig kommer att känna mig okej inför. Jag kan pierca mig själv och tatuera mig men tex blodprov vägrar jag. Vaccinationer osv är något annat, jag tog två kortisonsprutor mot min fot och dagarna innan var jag så nervös så jag nästan inte åt, jag grät flera timmar, före och under " behandlingen " och kände obehag efteråt.
Blodprov däremot så skriker jag bara nålen är några meter framför mig, nej fybubblan. Hellre åker jag till afrika och bor i savannen med lejon 10 år.

När jag var mindre såg jag döden som något fint, ett värdigt avslut på livet men idag är jag rädd. Rädd för att ha misslyckats och inte ha en chans att göra om livet och sina misstag. Rädd för att dö genom drunking, kvävning, bli uppeldad som en häxa på bål osv. Får jag dö i sömnen är min lycka gjord. Haha.

Jag är också rädd för att förlora dom jag tycker om, ett tvång jag har är att alltid ha mobilen nära till hands för jag tror att dom ska ringa från sjukhuset och säga att någon är där. Jag får panik om jag inte hinner svara inom en stund och inte ser vem som ringer.
Förutom det så är mig själv för det mesta och är inte rädd för mycket! Jag har övervunnit många rädslor och kämpar fortfarande med mindre saker som jag har svårt för :)