Jag har många ögonblick i mitt liv som jag tycker är värda att minnas. Många minnen har jag från min gamla klass när jag gick i Solviksskolan. Jag kommer ihåg när vi satte upp West Side Story på engelska, alla timmar vi la ner på att göra kulisserna och måla, spika och bygga. Vi rablade repliker i timmar ute och inne, på alla lektioner och under lunchen. Vi såg på filmen hemma hos vår lärare efter att vi lagat mat och efterrätt tillsammans och myste i sofforna.
Ett annat minne är på julafton 2004 när mamma & pär hade lagat ett kort med en liten dikt i, efter 1 mening förstod jag att jag skulle få en lillasyster och jag började skrika av lycka. Jag hade önskat mig en lillasyster sen jag var 5 år och efter att ha varit ensambarn i 14 år så var det här min bästa julklapp nånsin.

Första gången jag träffade alla mina fastrar, min farmor & farmor, kusin och alla släktingar är också värt att minnas. Det var nog först där i Paris, bland alla dessa människor och efter alla kindpussar som jag insåg att jag hade en hel familj till och inte bara från min mammas sida. Dom var så generösa, snälla och frågade massvis och verkade inte vilja sluta titta på mig. Allra speciellt var det nog för min farmor som var den enda som vetat om att jag föddes 1991 medans resten av släktingarna fick reda på det för 3 år sen. Jag kan inte tänka mig att veta att ens första barnbarn är fött men inte få träffa det förrens 14 år senare.. Det är synd att jag inte är bra på franska och hon försöker stapla sig fram på några ensaka ord engelska men jag känner henne knappt och bryr mig redan så himla mycket!

Farfar, farmor, pappa och jag. Julafton 2008 :)


min fina farmor, gammal bild när jag inte hade photoshop o tyckte näsan såg stor ut så paint räddade bilden!


Mina vackra kusiner Enni och Lise


Jag och pappa väntar på gåslever ( traditionell julmat i Frankrike )


Min farbrors fru, pappas sambo Aurélie, farmor, min faster Nathalie, Lize och faster Angelique